Alla verksamheter som kan påverka hälsa och/eller miljö ska enligt miljöbalken ha rutiner för att planera och kontrollera sin verksamhet, så kallad egenkontroll. Miljöbalkens bestämmelser om egenkontroll (26 kap. 19 §) utgör, tillsammans med miljöbalkens allmänna hänsynsregler, grunden för egenkontrollen.
Egenkontroll är att förebygga och förhindra att människor utsätts för sådant som kan påverka hälsan negativt som exempelvis smitta eller allergiska reaktioner. Egenkontroll ger dig även en bättre översikt över din verksamhet och kan minska dess miljöpåverkan och öka säkerheten både för kunder och personal. Den som bedriver en anmälningspliktig yrkesmässig hygienisk verksamhet ska följa de mer preciserade kraven på egenkontrollens innehåll som finns i Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Exempel på anmälningspliktiga verksamheter är tatuering, piercing, fotvård och akupunktur. I egenkontrollen ska det finnas uppgifter om ansvar, risker, rutiner och kemiska produkter. Uppgifterna i egenkontrollen ska dokumenteras.
Ansvar
Vem eller vilka i verksamheten/företaget är ansvarig för de frågor som har eller kan ha betydelse för människors hälsa och/eller för miljön. Vem gör vad, när och hur?
Risker
Verksamhetsutövaren ska regelbundet undersöka och bedöma risker utifrån ett miljö- och/eller hälsoperspektiv. Åtgärder ska vidtas för att minska de risker som finns.
Exempel på risker kan vara smittspridning, på grund av dåligt rengjorda redskap eller bristfällig städning, eller allergiska reaktioner som kan uppstå om det finns allergiframkallande ämnen i städprodukter.
Rutiner
Det ska finnas dokumenterade rutiner för att kontrollera riskerna inom verksamheten.
Exempel på rutiner som bör finnas är:
Andra risker:
Kemikalieförteckning
Det ska finnas en förteckning över de kemiska produkter som hanteras i verksamheten och som kan innebära risker ur hälso- eller miljösynpunkt. Miljöanpassade kemikalier som normalt förekommer i hemmiljö behöver inte förtecknas om inte användningen är väldigt omfattande. Kemikalier som bör förtecknas är de med farosymbol.
Kemikalieförteckningen ska innehålla uppgifter om:
Uppdatera kemikalieförteckningen fortlöpande, exempelvis en gång per år. Bedöm om det finns behov av att sortera bort de kemikalier som inte längre används eller behövs. Kom ihåg att tillämpa produktvalsprincipen på de kemikalier som används inom verksamheten.